Etikettarkiv: mig

Framtid

Hade ångest idag men lyckades ta mig in till Liseberg och allt som allt gick det väl ok. Jag klarar knappt av att träffa folk på regelbunden basis. Nu i sommar har det verkligen gått ner till botten och några få gånger kommit till ytan.

Har en sjukt låg sinnesstämmning inför framtiden. Den 25 ska jag äntligen få påbörja en utredning om jag har ME dvs kronisk trötthet. Jag förstår inte hur jag ska klara av ett jobb. Det enda jag någonsin klarat av är att plugga, då jag kan säga ”Nej denna dagen är lätt att ta igen jag kan vara hemma”. Det funkar inte med ett jobb.

Jag har inget att komma med. Jag vet inte vad jag ska göra och det är sjukt läskigt.

En dag. En evighet.

Har haft en av de värsta dagarna i mitt jävla liv. Och folk bestämmer sig för att undanhålla info samt telefon för Rob. Så jag satt nära på att ringa 112 i panikanfall. Tur nog fick Rob telefonen i tid. DET var allt jag behövde. Rösten av min älskade. Tack för det ni utsatte mig för, ni är inte längre mina vänner.

 

Panikanfall föressten är en himla trevlig liten grej. Börjar med att hyperventilera. Sedan får du oregelbunden andning och det enda du får ur dig är hastiga skrik. Din hjärna stänger ner. Din kropp stänger ner. Du faller, kan inte ta dig upp inte resa dig ingenting. Det gör ont inom dig, som om något försöker klösa sig ur din bröstkorg. Ångets som inte har ett tak. Dödskänslor. En rädsla kryper sig genom vartenda fiber i din kropp och du är övertygad om att ”nu dör jag”. Du gaspar efter luft men kroppen låter dig inta ta djupa andetag. Ibland slutar du tillochmed att andas i perioder.

Mina attacker kan vara från någon minut när jag har någon hos mig till halvtimme-timme om jag inte får hjälp. Jag har fått åka akut med ambulans en gång. Detta är första gången jag säger det högt. Ingen utom de inblandade och en vän vet om det. Men så jävla illa kan det bli.

Jag lever även med en konstant ångest. Jag kan ha bra dagar men det försvinner aldrig.

3 Veckor

Vecka 1 utan Venlafaxskiten; Piss. Mådde värre än värst.

Vecka 2; Bättre, yr och ingen sömn, känna verkligen att kroppen försöker komma på vad ”normalläge” är.

Vecka 3; Återfall av ångest deluxe.

 

Sitter just nu hemma och har haft ångest attacker hela jäkla veckan. Utmattad av att inte göra något och trött trött trött men kan inte sova.

Vill ni veta hur min hjärna beter sig? Här är ett utdrag;

 

Tråkigt. Pallar inget fysiksk som promenad.  Skit också. Jag orkar inte att promenera vilket betyder att jag inte orkar ta hand om mig själv. Om jag inte kan ta hand om mig själv hurfan ska jag någonsin kunna ta hand om ett barn, eller att jobba? Ok. Men nu är ju jag hemma och behöver göra något. Titta på serie/film/spela. NEEEJ! Vadfan ska jag göra något som är roligt för när jag inte ens kan göra något produktivt som att städa? Skuldkänslor. Stänger av datorn. Tittar mig omkring, orkar inte ens att gå och hämta dammsugaren. Ångesten tar över.

Bryter ihop.

 

Där är en bild över en jävligt dålig dag. Jag har dessa tankar VARJE dag. Varje timme, minut och sekund. Men att jag bryter ihop får jag just under de dåliga dagarna.

 

 

Venlafaxin

Vill ge en allmän varning till alla som ska börja med venlafaxin. GÖR DET INTE. Jag har gått från 75 till 37,5 och det gav vissa biverkningar, men att sluta helt är ett HELVETE. Läs upp på detta innan ni tar den. Och för allt i världen vad din läkare än säger, sluta ALDRIG tvärt! Inte ens på 37,5! Önskar att ingen någonsin ska behöva må som jag gör just nu, detta är vansinne!

Bokmässan

Träffade trevliga människor och hittade roliga saker. Maria Ernestam signerade min gamla bok :D Happi!

bokmassan

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...